”Jag skall lära honom allt jag kan!”

Så säger björnen Balou till Bagheera med syftning på hur han skall ta hand om Mowgli i filmen om Djungelboken. Men även om man kan många saker (vilket Bagheera förvisso betvivlade om Balou) så kan det vara svårt att överföra kunskapen till någon som inte kan lika mycket. Det här inlägget vänder sig till alla som skall lära ut något till någon annan. Det kan vara från expert till novis, från chef till medarbetare, från tränare till adept eller från förälder till barn. För oavsett hur inlärningssituationen ser tycker jag att det finns ett par inlärningspsykologiska principer som är till stor hjälp för att nå framgång i projektet.

1. Utveckling av nya färdigheter följer oftast J-formade eller S-formade inlärningskurvor

J- eller S-formade kurvor har den gemensamma egenskapen att de till en början har en långsam utveckling av färdigheten för att sedan, efter det att personen har fått träna upprepade gånger, snabbt förbättras. Relationen är beskriven i diagrammet nedan där du har Färdigheten på den vertikala Y-axeln och Antal träningstillfällen på den horisontella X-axeln.

Du kan säkert komma på egna exempel för att illustrera detta men själv tänker på de antal löpmeter som jag tillryggalagt springande efter mina barn när de skulle lära sig att cykla. Till en början känns projektet hopplöst. Hur du än instruerar och uppmuntrar så tycks det som att ni efter de första dagarna står kvar på samma punkt och stampar. Sedan, oftast helt utan förvarning, så sitter allt det ni har övat på och du kan släppa hjälppinnen och den lilla cyklisten kan balansera cykeln utan din hjälp. Självfallet finns det mycket kvar att lära men från denna punkt går resten av utvecklingen oftast fort. På samma sätt är det när vi skall lära oss något nytt på arbetsplatsen. Det nya CRM-systemet känns hopplöst till en början och allting går långsamt och blir fel men ger du det bara tid så kommer du snart att ha glömt bort hur mycket du fick kämpa med det i början.

När vi lär oss något nytt så ställs vi inför utmaningen att behöva göra fel, misslyckas eller att känna oss korkade. De första stegen i utvecklingen är kantade med en hel del bestraffande och utsläckande konsekvenser. Saknas stödet utifrån så är det lätt att ge upp utvecklingsprojektet om det inte är så att du nödvändigtvis måste utveckla just denna färdighet. Precis som jag kan du säkert påminna dig om projekt du gav upp för tidigt då du inte lyckades ta dig över den första ”smärttröskeln”.

Som den person som skall coacha någon annan i denna utveckling så fyller du en oerhört viktig roll i att väga upp de bestraffande och utsläckande konsekvenserna med belönande konsekvenser. Det viktigaste du kan ge är berömmet och att uppmärksamma det arbete person lägger ned i sin utveckling. Ge personen feedback på de små förändringar du ser i personens beteende och släpp allt fokus på resultatet som skall uppnås i detta skede.

Det är inte det minsta konstigt om personen du coachar vill slippa utsättas för risken för misslyckande och därför vägrar eller ”sätter sig på bakhasorna” trots att den ännu inte har försökt eller bara försökt en gång. Din roll blir att motivera personen att försöka och att garantera att du kommer finnas där för att stötta och att du kommer ge av din tid för att ni tillsammans skall nå målet till slut. I sammanhanget kan det vara bra att också markera att du värdesätter den tid ni kommer lägga tillsammans och f.f.a. om det handlar om att lära barn att cykla att du tycker det är roligt att spendera tid tillsammans.

2. En färdighet består av fler mindre beteenden

När vi utvecklas så har vi ett stort fokus på det mål vi skall uppnå och det värde som det uppnådda målet skall tillföra till vår vardag. Vi ser fram emot hur barnets cyklande till och från skolan skapar tid i våra morgonrutiner. Vi tänker på vilka resultat som idrottaren skall uppnå när den lärt sig att hoppa tresteg ordentligt. Vi tänker på hur mycket smidigare verksamheten kommer fungera när hela teamet följer de nya rutinerna. Problemet är att resultatet sällan ger särkilt bra handledning i vad individen behöver ändra på för att uppnå ett bättre resultat.

Genom att bryta ned uppgiften i de beteenden som krävs för att utföra uppgiften så kan du hitta ett tydligare fokus för vad ni skall jobba vidare med. Om vi tar det enkla (nåja) exemplet med tresteg så kan vi se att uppgiften åtminstone består av tre moment (egentligen betydligt fler) i egenskap av tre hopp som skall utföras. Vi kan genom noggranna analyser komma fram till att det är det första stegets benskiftning (om ni vill se hur tresteg skall hoppas klicka på denna länk) samt landningen efter det sista hoppet som är mest angeläget att ändra på för att nå bättre resultat. På samma sätt kan vi bryta ned arbetsprestationer som att sälja en tjänst till en kund, ge omvårdnad till en patient eller hålla en föreläsning i enskilda beteenden som vi kan lägga större kraft på att förändra.

3. Vi suger verkligen på multitasking, på riktigt

Om multitasking sänker din effektivitet är inte längre en fråga som vi diskuterar utan något vi kan konstatera (läs följande inlägg på Psychology Today för att göra ett enkelt test kring multitasking). Detta är direkt applicerbart på inlärningsprocesser där ett alltför stort förändringsfokus kommer att göra inlärningsprocessen ineffektiv. Det är lätt att falla i fällan där vi vill att resultaten skall uppnås alltför snabbt och att vi därför blir för ambitiösa i tron av hur mycket vi klarar av att arbeta med åt gången. Själv försöker jag att lära mig att spela golf och kan tydligt notera hur lätt det är att falla in i ett tankesätt där jag vill att swingen skall vara perfekt och därför vill fokusera på allt samtidigt (fotposition, klubbfattning, armar, höfter, blick…). Resultatet blir tyvärr inte särskilt lyckat (kämpar fortfarande att komma under hcp 36…).

Om vi istället tillämpar kunskapen om att fokusera på en sak åt gången som det mest effektiva tillvägagångssättet så bör det leda oss till att vi istället arbetar med att förändra ett beteende i taget. Din hjälp som coach är här ovärderlig i att sätta det fokuset. Om du tillexempel caochar en föreläsare som framstår som nervös och icke-närvarande i föreläsningssalen, så kanske du kommer fram till att ögonkontakten med publiken är det som är mest angeläget att börja arbeta med. Ditt arbete blir här att tillsammans med din adept att skapa en förståelse för att detta verkligen är det viktigaste momenten att arbeta med samt att skapa en gemensam förståelse kring vad ni båda avser med ”att hålla ögonkontakt”. Om personen är stressad över sin prestation så kommer personen nog vilja sticka iväg och ändra på både det ena och det andra och du kommer behöva hjälpa din adept med att hålla sitt fokus och övertyga om att resultaten verkligen kommer att komma med kontinuerlig utveckling av nyckelbeteenden.

Samma sak är applicerbart på barnet som skall lära sig cykla eller golfaren som skall lära sig swinga. Om du sätter fokus på bromsning under ett par av era ”träningspass” och bara tränar detta så kommer detta sitta betydligt snabbare än om barnet samtidigt skall fokusera på att cykla på rätt sida vägen samt trampa hårdare i uppförsbackar. Som golfare kommer swingen att sitta snabbare om jag tar ett par pass där allt fokus ligger på höftrörelsen och sedan efter detta på klubbfattningen.

4. Också var det det här med positiv förstärkning!

Ni som läst bloggen tidigare vet redan vad jag kommer att skriva här men denna punkt är det som är motorn för effektiv inlärning. Med positiv förstärkning avses att personen som skall lära sig något nytt kommer i kontakt med positiva och behagliga konsekvenser genom sina förändrade beteenden. En del av dessa konsekvenser är naturliga. Konsekvenser som att det går snabbt och är roligt att cykla, att publiken blir mer engagerad och interaktiv när de får ögonkontakt med föreläsaren, att arbetet går lättare när personalen lärt sig det nya CRM-systemet fullt ut eller att bättre resultat uppnås i mitt golfande kommer att vara de konsekvenser som håller uppe och motiverar beteendet på lång sikt. Som coach kan du vara behjälplig i att peka mot dessa konsekvenser under processens gång men ännu viktigare är den positiva feedback som du ger för de ansträngningar som din adept genomför under vägen för att nå målet.

Vad du vill komma åt är att adepten fortsätter att anstränga sig tills dess att målet är uppnått oavsett var ni befinner er längs utvecklingslinjen. Din uppmärksamhet blir en belönande konsekvens och blir det som motiverar att kasta sig upp på cykeln igen trots att man just har trillat eller det som motiverar att ställa sig inför en publik igen trots att den förra publiken avvek i första pausen.

Genom att kontinuerligt ge din positiva feedback samtidigt som du praktiserar de övriga tre principerna så skapar du de bästa förutsättningarna för att din adept så snabbt som möjligt når sina mål samt att det finns en långsiktig motivation till att fortsätta utvecklas tillsammans med dig.

Vill du läsa mer om feedback så kan du klicka på kategorin feedback i sidomenyn till höger.